6 månader idag

Om två veckor är jag hemma igen. På svensk mark som jag lämnade 28 oktober. Oj vad mycket det är som har hänt sedan det datumet. Dagarna har gått i ett. Jag har varit ledig och njutit av mitt liv. Jag har sett fantastiska platser och mött människor som har gjort minnena ännu starkare. Det gör nästan lite ont i bröstet över att det nästan är slut. Jag försöker föreställa mig dagen efter jag kommit hem, hur jag vaknar på morgonen i min säng. Jag är nyfiken på vad för känslor som kommer genomsyra kroppen. Jag kollar ut genom fönstret och ser baksidan av tomten. Öppnar dörren och kliver ut i vardagsrummet, in i köket. Och vem kommer sitta där om inte min underbara Cale. Vi kommer säkerligen prata om min resa medan han fixar frukost till mig (eller hur Cale?) 😊. Sen kommer jag få lyssna på någon fin låt som han spelar för mig på saxofonen. Kan man annat än att bli glad över det? En privat konsert måndagsmorgon. Det är lyx.
Jag kan känna en saknad över att vara på ett och samma ställe för ett tag. Att få grunda sig och smälta allt som jag har fått erfara sedan den 28 oktober. Vad som har hänt med mig, att jag har förändrats sen den dagen jag lämnade Sverige och begav mig ut på äventyr. Att jag har rest såpass länge är något som gör mig otroligt stolt över mig själv.

Inlägget som nästan inte blev publicerat

Skrivet: 8 april
Plats: Borneo

Vi är i Borneo. Fortfarande på äventyr. Dagarna börjar närma sig hemresa. Visst njuter jag av de sista ca 5 veckorna som är kvar, men jag försöker samtidigt ställa in mig på att jag snart är tillbaka på svensk mark. Det är givetvis blandade med känslor. Men överlag känns det bra att åka hem. Att få krama om min familj är ju något som ligger på min topp tre lista över bra saker med att komma hem. Såhär länge har jag aldrig varit iväg ifrån min familj, att bara klara sig på egen hand. Det har varit en stor erfarenhet. En annan sak som jag ser framemot är att få träna. Bara gå ut och springa. Längtar tills det, få svettas och ta hand om kroppen. Självklart kan man även träna här om man klarar av att träna i värmen, detta är inget jag klarar iallafall. Men när vi har varit på stranden för sol och bad så insåg jag för några veckor sedan att jag kan ju simma. Det tog mig bara 5 månader att komma på det. Haha. Bättre sent än aldrig, visst? Alltså har jag simmat i ungefär 30 min de senaste gångerna vi varit på stranden. Sjukt bra träning och man håller sig sval hela tiden. Perfekt!

När vi kom till Borneo började vi med två nätter i Kota Kinabula, vi såg oss om i staden och åt inhemsk mat som var väldigt god. Första intrycket var att det luktade fruktansvärt mycket sopor. Usch. Jag såg mig om, inga synliga sopor någonstans, de hade gömt undan det på något bra ställe kanske de trodde men lukten var ju kvar. Intressant. Vi bodde på ett hostel, billigt och enkelt. Vi hade ett 4-rum, perfekt för oss. Efter att vi varit runt i staden och kollat på vad för olika utflykter det fanns att boka sig på hittade vi till slut ett hostel som hade ett pris som passade vår budget. Det blev en utflykt på tre dagar och två nätter ute i djungeln. Eftersom Kota Kinabalu ligger på västra sidan av Borneo och djungeln vi skulle till på östra sidan innebar det en bussresa på ca sju timmar. Allting är ett äventyr och självklart skulle även bussresan bli en sådan. Tidigt på morgonen åkte vi till bussterminalen, vi hinner inte ens öppna dörren ut ur taxin innan vi blir ”attackerade” utav 10 personer som ville att vi skulle köpa bussbiljetter utav de. De plockade upp våra väskor, och tjötade hål i huvudet på oss om deras bussar, allt för att överrösta de andra som ville att vi skulle köpa biljetter till deras buss. Jag blev galen, och inte bara jag utan alla vi. Vi sa i princip ”ge fan i våra grejer, jag bär min väska själv”. Vi nästintill sprang ifrån de och in till bussterminalen. Det var det sjukaste jag varit med om. Sån sjuk stress och påfrestning man känner när människor är som gamar över och runt en. Tänk då kändisar som är med om detta dagligen, usch. Tur att jag inte är känd. Haha.
Efter många om och men fick vi bokat våra bussbiljetter och satt oss på bussen. Vi var de enda västerlänningarna på bussen och just i sådana situationer var vi alla glada över att vi inte reste själva. Man känner sig inte trygg här för fem öre. Efter att vi alla hade somnat på bussen vaknade vi upp efter 3 timmar. Jag, precis som mina kompisar, var helt genomsvettiga. Bussen stod still, vi kollar ut och ser att vi är mitt ute i ingenstans. Min första tanke var att det var tid för en paus, men så var tyvärr inte fallet. Bussen hade gått sönder. Det var ca 35 graders fuktig värme. Syrran pratade med busschauffören som sa att han inte visste när eller hur vi skulle ta oss vidare. Han sa att han väntade på att någon skulle åka förbi oss och lämna av några delar för att laga bussen med, det var någon oljegrej som hade gått sönder. Det kunde ta en eller flera timmar. Spännande. Det fanns en liten kiosk precis där bussen hade stannat, jag gick in dit köpte mig en kaffe och försökte hålla humöret uppe trots värmen och ovetandes när vi skulle åka vidare. Jag blev positivt överraskad när jag frågade om de hade wifi och de svarade ja. Jag ropade dit tjejerna om att de hade wifi och de blev lika glada som jag. Bättre tidsfördriv fanns knappast då. Vi satte oss på golvet i kiosken och hängde där några timmar. Vi var dessutom omringade av skrikiga barn på denna yta som var ca 20 kvm. Tre timmar senare får vi höra att bussen är lagad, alla skiner upp och springer upp på bussen. Äntligen var vi påväg igen! Återigen sov vi de resterade fyra timmarna tills vi äntligen var framme i campet. Här väntade oss river cruise samt jungle trekking. Eftersom vi var försenade missade vi tyvärr den första river cruisen. Vi blev serverade middag och efter det var det dags för första jungle trekkingen på kvällen. Vi vandrade alltså runt i mörkret i djungeln, hur häftigt var detta då? Så himla coolt! Dagen efter väcktes vi med en gong (se bild nedan), de slår på den och då är det dags att stiga upp, klockan var 5.45 och då började dagens första aktivitet som var en river cruise som pågick i ca 1,5 timme. Därefter bjöds det på en maffig frukost, vila i ca en timme och sedan jungle trekking i 2-3 timmar. Vi vandrade i djungeln, ca 35 grader, stekande sol, men som tur var var vi omringade av höga träd, vilka gav oss skugga och gjorde promenaden uthärdlig. Väl tillbaka på campet var det senare dags för lunch. Sedan var vi lediga i ca fyra timmar, då vi vilade och sov. Välbehövligt. Sedan var det river cruise igen, middag och den nattliga jungle trekkingen. Intensivt var det, men så värt det! Vi fick se sådana häftiga djur man endast ser på tv och i böcker.

Philippines

Jag verkar ha fastnat mest för Filippinerna utav oss fyra tjejer som reser ihop nu. Tjejerna har givetvis lagt märke till att jag säger till allaaaaa (detta är ett påhitt) jag träffar ”I will be back in a year”. Detta är en mening de använder flitigt nu bara för att reta mig, eller skoja som de säger. Haha. Lite småkul kan man tycka och det är det om de säger det 1-2 gånger om dagen, men hör här, de säger det minst 10 gånger om dagen. Tänk då också på att de är tre som gör det. Hahaha. Ja vi har ju absolut inte tråkigt iallafall.

Som sagt jag älskar Filippinerna. Här är fantastiskt vackert och det finns väldigt många fler ställen att upptäcka än de vi har varit på. Samtidigt har vi varit på många olika ställen under en tre veckors period. Det finns platser jag kommer åka tillbaka till, bl.a. Boracay samt El Nido.

Nu är orden slut. Njut av bilderna av paradiset!

Mami ❤

Idag fyller min fina mami 50 år på andra sidan jordklotet. Jag vet att hon har haft ett helt fantastiskt firande med sina vänner och självklart med min cale (pappa).
Kan ni förstå att min mami som idag är 50 år är en hejare på att löpträna?! Hon springer halvmaraton, 21 km, på under 2 timmar. Det är helt fantastiskt! Vilken häftig mami jag har. För varje dag som går ser jag upp till henne mer och mer! Min stora förebild i livet är min mami och givetvis min cale också ❤

Hoppas du får en fortsatt underbar dag bästa mami! Du förtjänar det bästa i livet!

Volim vas mami i cale ❤

Fröken 27 år

Tjugosju år är jag! Singel, inga barn, inget jobb eller lägenhet. Jag har aldrig varit lyckligare!
Visst är det helt otroligt? När jag var yngre trodde jag att det var det man skulle ha när man var 27 år. Jag har insett att allting har sin tid. En början och ett slut. Det finns inga regler att följa, inget som behöver jäktas fram. Allt har sin tid.
Kan ibland komma på mig själv att vara helt tårögd. Känner mig så lyckligt lottad över mitt liv, min familj, min resa, mina stora och små drömmar i livet. Jag har blivit en livsnjutare. Inga klagomål på struntsaker. Allt går över, livet går framåt. Det finns så mycket fint i livet, att resa och se världen är bara en del. Jag kan sakna att jobba och längta till det. Samtidigt som det känns svårt med hur jag någonsin ska kunna jobba efter denna underbara ledighet och resa.
Jag har varit iväg i 5 månader nu, vilket känns helt otroligt! Det finns så mycket som jag har lärt mig om mig själv. Nu är det bara 6 veckor kvar på min livs resa och det känns som väldigt kort tid, men jag har fått upp ögonen på alla möjligheter som finns att göra här i världen så min resa kommer troligtvis fortsätta utomlands efter att jag varit hemma.

Förresten dagen jag fyllde 27 åkte vi ifrån Queenstown för att åka vidare till Mt Cook. I vanlig ordning åkte vi med vår straybuss. Det roliga var att vi hade vår gamla chaufför som vi hade åkt med under två veckor innan vi kom till Queenstown. Chauffören var så söt att han hade köpt en tårta för att fira mig. Bussen sjöng för mig och jag fick blåsa ut tre ljus på tårtan. Vilken lycka! Det var min dag!

Ta ingen skit.

Jag är en väldigt öppen person. Jag tänker att om jag delar med mig av mina livshändelser till någon person som jag klickar med så kommer jag få något tillbaka. Någon ny tanke runt det jag har erfarit i livet. Det kan handla om allting. Livet. Kompisar, jobb, utbildning, träning, resor och framförallt kärlek. Min familj håller jag ganska så privat. Min familj betyder allt i världen för mig. När jag väl pratar om alla mina fyra familjemedlemmar så lägger jag alltid handen på hjärtat och berättar hur underbara de är. Alla fyra personer i min familj. Fem med mig.
Jag har däremot märkt att samtalsämnet kärlek också har blivit väldigt personligt för mig. Jag har fått någon slags distans till kärlek och innebörden av denna upplevelse. Jag märker att folk i min omgivning reagerar på ett frågande sätt när jag säger att jag inte tror på det. På kärlek. Folk blir förvånande över vad jag säger. Och jag blir förvånad över att de tror på kärlek. När man blir ordentligt bränd vad kan man förvänta sig av framtida kärlek?
Klart man blir besviken på kärlek. Speciellt då det var något som jag starkt trodde på.
Jag älskar livet. Jag älskar livet ännu mer nu när jag är singel. Jag står på egna ben, starkare än någonsin. Intressant. Jag som trodde att man var starkare som två personer tillsammans än en person som står själv. Fel partner, det är den enda tanken jag får upp. Helt jävla fel. Ingen respekt. Det funkar bara inte. Kanske att jag någonstans inom mig ändå känner hopp för kärlek. Men jag har lärt mig något viktigt. Ta ingen skit. Nästa gång vänder jag på klacken och går. Jag förtjänar att bli respekterad.

Många samtal senare…

Kanske är det någon som läser min blogg som undrar vad vi gör om dagarna. Sedan vi för två veckor kom till Asien, Filippinerna, blir det mycket sol och bad. Är det något jag inte tröttnar på är det just det. Vi tar det piano helt enkelt. Det blir också mycket prat om livet, vänner och familj. Jag har lätt till skratt, leenden och tar mig tid till att bara njuta.
Något som jag senaste veckan har kommit fram till är att det finns två olika typer av människor – de som kan glädjas åt en och de som inte kan göra det. Den sistnämnda är avundsjuka. Hårt draget kan man tycka, men så sant i mina ögon. Ännu en grej jag klurat på under en tid är min tro till att ingenting varar för evigt, speciellt i samband med relationer. Här måste jag däremot säga att jag kommit fram till att det finns en viktig del som för mig kommer vara för evigt och det är kärleken till min familj. Den kärlek kommer alltid bestå oavsett vad som händer. Däremot vänner och pojkvänner är något som kommer och går, något som jag tyvärr har lärt mig och även varit tvungen att acceptera. Därför ser jag varje tillfälle med en vän eller pojkvän som något man bör uppskatta och njuta av. Man är två personer oavsett vad för relation man är i, båda måste vilja hålla igång relationen för att det ska fungera. Med detta har jag kommit fram till att det är okej att släppa taget och gå vidare. För vips så kommer det en ny person in i livet, oftast blir det bättre. Man växer ifrån varandra och hittar människor som är likasinnade.
Det är så livet är, fullt av förändringar. Att utvecklas, förändras och gå vidare.
Det är bara livets gång.

What doesn’t kill you makes you stronger.

El Nido, whaaaat?!

Helvete. Tiden går så fort. Alldeles för snabbt. Det är idag endast 48 dagar kvar tills jag är tillbaka på svensk mark. En fjärdedel av resan kvar och den kommer spenderas i Asien. Det känns samtidigt som att Asien är ett bra avslut på resan. Här kommer det bli mest chill på de fantastiska stränderna, bättra på brännan och vara sådär pepparkaksbrun tills jag kommer hem.

Jag har inte haft någon direkt tid eller lust att uppdatera bloggen på sistone.
Vi kom till Filippinerna för en vecka sedan och de första 6 dagarna spenderades på Boracay. Första stoppet som satte min ribba på vad paradis är för mig. Det är som att befinna sig i ett vykort. Stället som faktiskt ser ut som det gör på alla bilder jag googlat på.
Boracay är väldigt turistiskt vilket märks med alla försäljare som är längst med stranden. De försöker sälja allt från pärlor till båtutflykter. I början är man trevlig och säger nej tack, efter några dagar övergår det till att man bara tittar på de och skakar på huvudet, efter ännu ett par dagar börjar man ignorera de. Man orkar bara inte säga nej till slut.
Boracay är hur som helst helt underbart vackert! Man kan äta billigt och dyrt. Vi höll oss på de billiga haken där vi betalade mellan 7-20 kr för en måltid med dricka. Stranden på den mest turistiska sidan är ca 7 km lång. En dag åkte vi på en båttur som tog oss runt hela ön där vi bl.a. stannade vid puka beach jag bara gapade, fantastiskt vackert, stranden, vattnet, omgivningen. Allting. Här var det väldigt lugnt, endast med några boenden och restauranger. Stranden var relativt tom. Det var magiskt, paradis.
Annars är Boracay väldigt familjevänligt, inga vågor och alla typer av restauranger med sjukt god mat.
Till Boracay kommer jag definitivt åka tillbaka till. Helt förälskad i detta land! ❤
Förresten ölen är sååå billig, 6 kr är det billigaste jag sett hittills.
Jämför jag Filippinerna med Thailand så är Filippinerna mycket renare, fick reda på att man får böter om man slänger skräp på gatan eller stranden. På Boracay gick det poliser och kollade läget hela dagarna. Detta är inget som verkar existera i Thailand. Vattnet här är dessutom för mina ögon vackrare. Men precis som i Thailand så är människorna otroligt vänliga i Filippinerna. Det är något som de absolut har gemensamt samt att maten är lika god i bägge länderna.

Igår lämnade vi Boracay för att ta oss vidare till en större ö, Palawan. Vi åkte längst norrut på Palawan till El Nido som vi hört gott om. Resan tog 12 timmar och innefattade två flyg och en busstur på sex timmar. Här kommer det roliga…
Vi kommer fram till El Nido och förväntar oss såklart en fin strand. När vi väl kommer ner till stranden så är vattnet som omger stranden fullt med båtar och ingen direkt strand. Va fan, var inte El Nido fint? Vi som åkt hela dagen för att komma hit. Vi går till en slags resebyrå och frågar efter vart den fina stranden är. Hon/han (det var en shemale) säger att vi ska åka till Las Cabanas som låg 5 km därifrån. Vi tar då en tricykle som kör oss dit. Väl där är det helt fantastiskt vackert, lugnt ställe med endast två hotell. Detta betyder givetvis att hotellen är dyra. Vi står där något förvirrade över vart vi ska ta vägen. Men bestämmer oss för att ta en natt på Las Cabanas (orange pearl hotel) eftersom vi både var trötta och hungriga. Efter att vi ätit jättegod (och dyr!) middag på hotellet och googlat runt på El Nido får vi information om att El Nido bara är ett ställe som man utgår från för att ta sig till vackra öar. Det finns då olika turer att boka upp sig på, så kallad ”Island hopping”. Det finns fyra olika att åka på. Man är då iväg hela dagen och får maten inkluderad i priset. Efter denna vetskap bestämde vi oss ändå för att stanna på Las Cabanas två nätter för att bara njuta av lugnet här. Imorgon ska vi åka tillbaka till El Nido, bo jävligt billigt och boka oss på Island hopping. Allting löser sig. Men ännu en gång har jag och frugan fått erfara att vi borde ha läst på om El Nido innan vi åkt hit för att slippa chocken. Samma sak hände nämligen när vi var på Bali. Självklart löste det sig där också, men det är alltid bra att vara påläst om ett ställe innan man ska dit. Jag kan erkänna att jag är lite dålig på det. Samtidigt är även det en del av resan.

Förresten andra dagen vi var på Boracay kom min syster Aleksandra och en vän till oss, Lina, och mötte upp oss. Lina ska resa med oss i två veckor och Aleksandra ska resa med oss ända tills vi ska hem till Sverige. Det var väldigt kul att träffa min syster efter att inte ha träffat henne på nästan fem månader. När vi väl träffades kändes det som att det var igår vi sågs.
Just nu är Aleksandra och Lina iväg i några dagar på en utflykt och vi ska mötas upp igen i El Nido eller Honda bay, som är stället vi ska till när vi känner oss nöjda med El Nido.

Hongkong baby!

Vi hade två hela dagar för att kolla in det berömda Hongkong innan vi åkte till Filippinerna. Vi bodde perfekt, mitt i smeten på Yesinn, ett hostel som var väldigt bra och relativt billigt.
En av dagarna var vi riktiga turister och var väldigt aktiva för att vara vi, nio timmars promenad. Vi åkte bl.a. till en marknad, den var väl sådär, mest massa skit som såldes. Vi åkte även upp till Viktoria Peak som är ett måste om man är i Hongkong, det är en utkiksplats över hela staden. Väldigt mäktig utsikt, nästan att det blir svårt att ta in hur stort det är med alla byggnader.
Sedan strosade vi runt på gatorna och hittade massa konstig mat utmed vägarna. Vad åt vi då? McDonalds. Haha. Det var det billigaste vi hittade när vi väl var hungriga.
Efter dessa nio timmar med många intryck somnade jag som en stock redan vid nio på kvällen.
Andra dagen i Hongkong blev det väldigt lugnt, vi gillar att chilla. Vi gick i butiker, fikade på starbucks och vilade på hostlet innan vi på kvällen skulle möta upp min fina vän Elina hemifrån. Elina och hennes två vänner, Emma, Emma och jag hade bokat bord på en ”Hotpot” restaurang. Oh my god vilken mat!! Vi satt och åt i 2 timmar, jag rullade ut sovandes därifrån. Vi fick in två grytor fyllda med vatten, kryddor och kött. Därefter får man fylla i olika lappar där det finns mängder med olika smårätter och man bockar i vad man vill beställa. All mat var kinesisk och jag testade allt som beställdes in till bordet. När man då får in de små rätterna tar man sina pinnar man äter med och doppar t.ex. tunt kött i grytan som kokar. Poff! Så är köttet färdigt på nolltid. Köttet doppar man sedan i olika typer av såser och in i munnen. Denna hotpot-upplevelse är en av mina höjdpunkter på resan. Det blev sådan gemenskap runt bordet med alla tjejerna. Vi pratade resor, framtid och jobb. Självklart avslutades middagen med flera desserter, dessa kokades dock inte i grytan. Haha. Kinesernas dessertbord är inte vidare söt utan mer neutral i smaken. Väldigt konstigt, men såklart spännande att testa. Ni kan ju gissa att jag fortfarande var mätt dagen efter när jag vaknade och vi skulle till flygplatsen för att åka till Filippinerna. Åker ni till Kina så är det ett måste att gå på en hotpot-restaurang. Det kostade endast 140 kr och man kunde äta hur mycket man ville, dessutom ingick det dricka. Jag drack en typisk kinesisk saft som var illgrön i färgen.

Jag gillade Hongkong, det är en storstad precis som alla med mycket folk, höga byggnader och ett stort utbud av shopping. Däremot så var det inte så kinesiskt bortsett från alla kineser. Haha. Själva stan har inga typiska kinesiska byggnader, jag tänker på de utmärkande taken som man brukar se. Peking, som jag var i år 2008, har mycket mer av det man tänker är utmärkande för Kina. Människorna i Hongkong var dessutom väldigt otrevliga och hetsiga. De uppskattade inte riktigt när jag försökte skoja med de. Haha. Människor är ju bara så olika.

Nya äventyr väntar!

Tillbringat mina sista 10 dagar i Sydney i Australien. Dagarna har som alltid gått alldeles för fort förbi. Jag har haft fantastiska dagar fyllda med strandhäng och chill. Jag har njutit av den himmelskt vackra bondi beach och drömt mig bort, lyssnat på bra musik och umgåtts med mina tjejer Emma och Emma. 😃

Det känns som att varje gång jag skriver så är allt fantastiskt, visst kan det verka som att jag överdriver? Jag måste nypa mig hårt i armen eftersom det är så fantastiskt underbart som jag skriver. Jag njuter varje dag, kan komma på mig själv bli helt tårögd av tacksamhet över resan. Jag ryser och bara ler över mina tårfyllda ögon. Jag älskar att resa, uppleva nya platser, hitta nya favoritställen och träffa människor som är likasinnade.

I lördags väntade future music festival i Sydney, något som vi varit taggade inför ända sen vi fick reda på denna house festivalen. Hur ska jag sammanfatta denna grymma dag? Fest hela dagen till sent in på natten, housemusik som känns ända in i själen, öl, glada och vackra människor, sol, värme, vänner, snygga killar, korta magtröjor och dans, dans, dans!

Idag kom vi till Hongkong och ska tillbringa 3 dagar här. Ska bli så häftigt att kolla in denna stad. Jag har även en kompis som precis har flyttat hit så hoppas på att få möta upp henne också. Trevligt!

Ha det gött vänner! ✌